Shantaram av Gregory David Roberts

Originaltitel: Shantaram

Sidor: 942 (Pocket)

"I början av 1980-talet begick australiensaren Gregory David Roberts en rad väpnade rån för att bekosta sitt heroinmissbruk. Han åkte fast men lyckades rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser. På falskt pass tog han sig sedan till Indien och anonymiteten i den myllrande miljonstaden Bombay. 

Shantaram är Gregory David Roberts egen berättelse från de händelserike och omtumlande åren som förrymd fånge i Bombays undre värld. I ett av stadens slumområden öppnar han en sjukvårdsmottagning för de fattiga och nödställda. Han arbetar för maffian som pengatvättare och förfalskare och följer med maffialedaren Abdel Khader Khan till Afghanistan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna. Han kastas i indiskt fängelse och får utstå tortyr och svält. I den grönögda och mystiska Karla möter han kärleken.

Shantaram är ett niohundra sidor långt läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaliteten och vänskapen alltid står i centrum."

Wow, vad ska jag säga om den här boken egentligen?
Jag kan ju börja med att det tog mig ungefär 7 veckor att läsa ut den, jag ska komma ihåg nästa gång jag tar upp en tegelsten att inte göra det i samband med flytt...Det är inte det smartaste.

Fast jag ska inte bara skylla på flytten. Det här är inte en bok man kan stressläsa, den ska man njuta av långsamt. Den fick följa med mig hem efter att kunder på praktiken höjt den till skyarna, och där hör den faktiskt hemma enligt mig också. Den är otroligt bra och värd varenda minut jag har lagt på den!

Jag har hört att den ska vara i alla fall till viss del självbiografisk, exakt hur mycket som är verklighet och inte vet jag inte och jag har inte lyckats googla mig fram till det heller. Men bara tanken att ens något av den är det, gör den ännu mer fascinerande att läsa. Det är en fantastisk resa man får följa med på!

Jag gillar Lin, som huvudkaraktären i boken kallas, och som då alltså även ska vara bokens författare. Visst han är hårdhudad och har gjort en hel del dumheter, men han är en intressant person att läsa om och lära känna genom orden. Ännu mer gillar jag hans vän, Prabaker, som verkade vara en genomsnäll och glad själ.
Det blir lite förvirrande med alla namn ibland, men det är klart att det måste vara många personer med i en historia på över 900 sidor, speciellt om den ska vara självupplevd, många människor springer genom ens vardagliga liv.

Men ja, vad ska jag säga som slutord här? Den är värd varenda sida. Någon gång, om ett antal år, tror jag att jag kommer läsa om den.