torsdag 2 februari 2012

Jag föll för Svindlande höjder


"Hittebarnet Heathcliff kommer som liten till familjen Earnshaw på Wuthering Heights. Pojken växer upp olycklig och svåråtkomlig, älskad av sin fosterfar och fostersystern Catherine men avskydd av sin fosterbror. När fosterfadern dör försvåras Heathcliffs liv och den enda som ännu älskar honom är hans tvillingsjäl Catherine.

Men ödet och missförstånden ska skilja dem åt. Catherine gifter sig med en barndomsvän och hämnden blir Heathcliffs enda mål. Tillbaka i sin uppväxttrakt i ett storslaget Yorkshire återser han Catherine och mellan dem finns allting kvar, samtidigt som allt är för sent. En insikt som för evigt förmörkar Heathcliffs värld.  
Den passionerade och uppslitande kärlekshistorien mellan Heathcliff och Catherine hör till den engelska litteraturens mest välkända och har gjort Svindlande höjder till en av de riktigt stora klassikerna."

Jisses, jag vet inte ens riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Den är så intensiv med sin kärlek, galenskap, död och hämnd. Den är tryckande att läsa och hjärtat bultar hårt i de mer känsliga scenerna. Jag tror inte jag ska säga så mycket mer egentligen, jag är lite för kär i den för att kunna beskriva den bra.

2 kommentarer:

  1. Är den skriven på det gamla sättet, eller är den omskriven?
    Svar på Helgens bokbombning; Jag tycker absolut att du ska läsa den. Den är speciell tycker jag och jag ska läsa de andra i den korta serien.

    SvaraRadera
  2. Jag blev nästan fysiskt trött av att läsa Svindlande höjder.
    Känns som om alla karaktärer bara har två lägen: glad eller jättejätteupprörd.
    Men visst är den bra! Och den har ju influerat massor av författare så egentligen ska jag inte klaga ;)

    SvaraRadera